Jag har precis chattat med min gamla kollega, Nergs, som för tillfället befinner sig i Irak. Hon kom till Sverige med en man hon älskade. Dom fick tillsammans tre barn och en dag skiljde dom sig som så många andra par. Nergs har ensam vårdnad om sina änglar, men ville inte att pappan skulle vara utan dom eller att hennes barn skulle få leva ett liv utan sin pappa. Hon har därför låtit barnen ha kontakt med pappan vissa helger, men en dag kom dom inte hem. Hon har nu begätt sig till Irak för att kämpa för att få hem sina tre barn. Hennes pengar börjar ta slut och likaså hennes semester. Rättegången är nu den 15 maj, men hon vet inte längre vart hennes barn är. Hon sa till mig att hon inte vill komma hem till Sverige utan sina barn och jag klandrar henne inte.
Nergs har haft kontakt med UD, men eftersom dom inte har några befogenheter i Irak kan dom inget göra, mer än att hjälpa till med pass.
Hennes stiuation är lika svår som för alla andra föräldrar som utsätts för att deras barn blir kidnappade. Jag är en person som enbart läser böcker baserade på verkligheten och jag gråter varje gång jag läser om en sådan här händelse, men aldrig trodde jag att det skulle komma mig så nära.
När Nergs barn blev kidnappade hade jag redan slutat arbeta med henne och av den anledningen fick jag inte veta något via henne. Men ryktet nådde mig relativt snabb då min syster ringde och frågade mig om jag visste något. Olivia som är min systerdotter går i samma klass som Nergs äldsta son och hon hade kommit hem och varit ledsen då han inte längre var i klassen. När jag träffade Nergs fick jag det bekräfftat.

För er som vill veta mer om fallet:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_linkoping?title=ger_inte_upp_kampen_om_sina_barn&videoid=1605508&utm_medium=comment&utm_source=facebook&utm_campaign=tv4play.se

http://www.saknadebarn.org/2011/01/28/tre-barn-kidnappade-till-norra-irak/

Tänker på dig Nergs Hirori