tisdag 28 december 2010

Sen jag bloggade sist har jag haft fullt upp, men ändå väldigt lugnt. Under min frivecka från jobbet har jag hunnit med att fira min underbara Ola som blev 25år. Vi hade kalas under 3 dagar hemma, men allt var väldigt lugnt och enbart de allra närmsta kom. Den enda dagen utan onyttigheter var torsdagen den 23 dec och sen var det full rulle igen med matintaget.

Julaftonen var den lugnaste på länge...ja kanske den lugnaste någonsin. Vi hade en minijul hemma med klappar och god mat (fläskfilé, klyftpotatis och bearnésås) och vi åkte till min syster först vid 13 då hon slutade jobbet. Sebaztian var sjuk närmre 40 graders feber så han var inte så livlig (men inte heller däckad). På juldagen for vi hem till Olas familj och även där var det lugnt. Helften av folket kom dock inte då deras bil inte startade...synd...men sånt är livet. De skulle visst försöka komma upp nyårshelgen i stället, men då jobbar jag.
   På nått sätt är det väldigt skönt att dessa dagar är över...jag älskar julen, men vill inte ha den för evigt. Det är en speciell dag som ska komma och gå (vilket den också gör, tur är väl det).

Bröllopsplaneringen står stilla igen...det går i vågor med planeringen, men jag vet inte riktigt vad som kan planeras. Har ni tips????

Försök nu göra det bästa av den sista tiden på 2010, snart blir det ett nytt år med nya upplevelser (bra som dåliga).

Kram på er

måndag 20 december 2010

Nu går jag snart av mitt arbetspass och det ska bli såå skönt. Nu har jag jobbat sen i fredags och jag har haft vikarier som kolleger och det har funkat så jättebra. Helgen har gått fort, men det känns inte som att jag träffat Ola och Sebaztian nåt över huvud taget. Nu går jag på min "frivecka" vilket betyder att jag är ledig fram till måndagen den 27 dec. Ledig och ledig förresten...Ola fyller ju och så kommer julafton med stormsteg, så det blir ju fullt upp iaf. Ingen vila ingen ro.

I övrigt har jag inget att skriva om..är på tok för trött för att komma på nåt bra, skulle bara bli svammel så det är bäst att avsluta nu.

Kram

fredag 10 december 2010

Oj oj oj...nu är jag på hugget. Jag bloggade igår och jag bloggar nu, det är inte illa.

Som ni alla vet ska ju jag och Ola gifta oss i september. Och from idag har ni tillträde till vår alldeles egna bröllopshemsida. Vissa sidor är låsta och dessa sidor kommer ni komma in på vad det lider, ha tålamod. Anledningen är att vi inte vill avslöja allt för mycket.

Hur som helst här är adressen:
vitvabliren.brollopsguiden.com (hänger ni med: vi två blir en).
För att komma in måste ni ange lösenordet; äntligen

Lycka till och skriv gärna lite rader så vi kan fylla på med sånt ni vill läsa.

Kramisar

onsdag 8 december 2010

Ja nu var det ett tag sen sist ...igen...

Nu har bröllopsplanerna tagit ny fart och som det ser ut nu så är kyrka, lokal och trubadur bokade. Menyn är så gott som klar, brud- och tärnklänningen hänger i garderoben och festprogrammet ska enbart finslipas. Kyrkomusiken oh kyrkodekorationen är klar, men vi är lite osäkra på en av låtarna så vi får se hur det blir. Hotellrummet ska bokas efter nyår då hotellet inte hade fixat iordning nästa års system än. Det känns bra att så mycket är fixat och jag känner mig lugn. Trots det kommer det ju bli kaos när det närmar sig, vi får väl se hur jag fixar det.

I övrigt så händer inget särskillt...jobb, sjuktbarn var 5:e vecka, en mängd födelsedagar att fira, julbestyr...visst är väl livet härligt :)

Sorry Johanna att min tid aldrig värkar räcka till. Max har vi inte firat än och det var ju längesen han fyllde år...jag/vi får ju skämmas. Sist vi handlade mat köpte vi massor med fransyska...vi har ju lovat att bjuda er på kalops. Den ligger i frysen och väntar på att vi ska bjuda in er.

Denna vecka är fullspäckad.
Måndagen tillbringade jag och Sebaztian på mitt gamla jobb.
Tisdag; jobb
Onsdag; jobb
Torsdag; jobb
Fredag; sova av, skjutsa Sebaztian till farmor och farfar, sen blir det julmiddag med min familj
Lördag; ska vi till Olas föräldrar och där ska vi sova över
Söndag; är vår lill jul. Då ska det öppnas julklappar och ätas gott. Olas syster med familj ska åka till Nya Zeeland över jul och nyår, så vi tar en mini jul på 3:e advent istället.

Nästa vecka jobbar jag måndag natten, fredag, lördag och söndag natt.

Ha det nu så bra.
Kram på er alla

torsdag 4 november 2010

Jag har visst missat att skriva på ett litet tag sorry

Min första tanke med att blogga var ju att jobbchanserna skulle öka, men jag kan inte påstå att jobben rullat in...men å andra sidan har jag ju inte använt bloggen i det syftet eftersom jag fick ett jobb på annat vis, så behovet av att synas hos arbetsgivare har ju inte funnits så att säga.

Vad gör jag annars om dagarna...inget :) Sebaztian har varit febrig till och från under 6 veckor. Jag räknade ut att han varit sjuk i 3 veckor utav dom. Han klagar på att det gör ont i munnen och han har en "böld" där respektive kindtand ska sitta på underkäken, så vi antar att dom snart ska komma (även om det går trögt).
I går fick vi hem de fantastiska bilderna på Sebaztian...han blir sååå fin på kort och han stormtrivs bakom kameran.

Just nu jobbar jag som ni kanske förstår och har suttit och planerat min present till Ola. Han blir ju 25 år i december... stor killen hihihi. Han kommer aldrig kunna ana vad han kommer få, skitans kul.

I år ska vi fira jul med min familj, men juldagen tillbringar vi med Olas familj. Det är nu bestämt att jag ska köpa en julklapp till Olas pappa Bengt, några förslag???

Kl. är nu 5.30 och om ca 30 min är det dags för frukost, sen blir det en sista runda i bilen och avrapporteringar åt höger och vänster. Jag trivs verkligen på mitt nya jobb och jag längtar inte tillbaka till barnomsorgen. Däremot så gillade jag ju att plugga så i natt har jag gjort en sen anmälan till två olika kurser (på distans). Jag kan ju likagärna läsa lite medans jag jobbar. Det håller huvet allert samtidigt som nya kunskaper alltid är utvecklande. Jag tänkte inte ta några studielån denna gång, jag vill ju ha mer kunskap men inte mer lån, det har jag så det räcker. I januari är det dags att börja betala av skulderna till CSN och det ska visst ta ca 14 år. Det är ju helt sjukt...2,5 års studier och 14 års avbetalning. Men men, man får se det som en investering.

Fortsätt nu och sov ett tag till. Själv ligger jag till sängs vid 9 och sover till ca 15.30, sen blir jobb nästa natt med.

Puss och kram

tisdag 19 oktober 2010

Jaha då var dt visst ett lite tag sen jag bloggade. Egentligen vet jag inget speciellt att skriva, men för er som undrar hur jag jobbar denna vecka så är jag tillgänglig från ons kl 15- fre kl 10. Imorgon ons sover jag av och så är jag ledig på torsdag, sen jobbar jag hela helgen.

Nu sitter jag på jobbet och har precis kommit hem från 1:a rundan med bilen. Nu ska vi hålla ställningarna i huset och svara i telefonen om någonting händer ute på stan. Om allt är lugnt har jag det lugnt, vid 2 i natt är det dags för en ny runda och även vid 6 imorgon bitti. Det är så en natt på mitt jobb ser ut.

Annars händer inte mycket i mitt liv. Bröllops planeringen fortsätter och jag vill inte avslöja något. Har ni frågor så kan ni ställa dom och kanske får ni svar, men jag lovar inget.

Idag fick jag ett sms av Ola där han skrev att han tagit bort sina fotbollsspel på datorn. Jag blev helt chockad, han bor ju mer eller mindre med spelen när jag jobbar och nu helt plötsligt vill han inte ha dom längre. Så länge det är spelen han kastar ut är jag nöjd ;)

Ha en bra dag

tisdag 5 oktober 2010

Nu sitter jag på jobbet och än så länge är det lugnt. Det är det som är charmigt med jobbet att det kan vara hur lugnt som helst och så helt plötsligt vänder det. Denna vecka jobbar jag en enkel natt (idag, mån) och sedan fre, lör och sön så jag går av på mån. Nästa vecka är jag hel ledigt och jag försöker klura ut vad jag och Sebaztian ska göra. Har funderingar på att gå till skogen och grilla korv och kanske ta en sväng till simmhallen. Just nu är Sebaztian helt tokig i sniglar, myror och daggmaskar (dom pratar mycket om dessa små bortglömda liv på förskolan), så jag tänkte ta med mig temat hem, eftersom han inte är så mycket på förskolan längre. Jag kollade hans schema och den vecka då han tillbringar mest tid på förskolan är han där 27 timmar och som minst bara 5 timmar. Skönt för honom :)...tror jag iaf.

Vad händer annars då...inte mycket...dagarna rullar på som vanligt och det är skönt med lediga dagar. Enzo har det gött med mig i sängen (missförstå inte). Ang. bröllopet så går det framåt och vi skulle kunna gifta oss imorgon om vi bokat kyrkan till dess, men den är bokad först den 10 sep 2011, så vi får allt vänta lite.

måndag 27 september 2010

Jag harnu börjat mitt nya jobb och jag måste säga att jag känner mig som ny. Har inte blivit varm om kläderna än, men det är väl för mycket begärt på enbart två arbetspass. Denna vecka jobbar jag tis, ons och tor natt och mina kollegor säger att det är en tuff vecka. Att jobba tre dagar i sträck tar tydligen på krafterna och jag tror dom. Veckan som var jobbade jag två dagar och båda nätterna gick bra (över förväntan), men på tåget hem var jag alldeles "död" sista dagen.

Hemma har vi en väldigt sjuk son. I torsdags morse när jag kom hem var han genom förkyld och febrig och efter det har febern stigit och legat runt 40 grader. Idag har febern äntligen gått ner, men han är trots det sämre. Höger öga är rött och lite kladdigt, hostar och kräks upp slem osv. Ni som har barn förstår vad jag menar. Hoppas att han blir bättre snart...för hans skull.

Ikväll ska jag duscha och slappa vid tv:n. Imorgon bitti ska jag upp tidigt och ta en promenad. Jag tror det är det bästa sättet för mig så att jag lyckas sova några timmar på dagen så jag klarar en vaken natt.

Vad händer annars...jo planering, planering och åter planering inför vårt bröllop. Det känns dock som att det mesta är klart redan...men så är det nog inte. Men vi har gott om tid på oss.

Kram

torsdag 16 september 2010

Nu förändras snart mitt liv drastiskt. På onsdag nästa vecka (22:e) börjar jag mitt nya jobb på Mobila Teamet i Norrköping, vilket betyder att mina arbetstider är 21.00-7.30 + en lång sovstund under dagen. Igår satt jag och skrev Sebaztians tillsynstider på förskolan och då insåg jag hur mycket tid jag kommer ha åt gullplutten. Som det ser ut nu så kommer han vara mellan 4- 25 timmar per vecka på förskolan. Vad mysigt han, jag och ibland Ola kommer att ha. Dessvärre har Sebaztian ärvt mitt humör och går saker och ting inte hans väg så är han inte att leka med. Han har visst även börjat visa denna underbara sida på förskolan också, så vi får väl se hur underbart vi kommer ha det på min lediga tid ;).

Min gullpojke är nu 2år och 2 månader gammal och han har vuxit massor på några veckor. Han har numer ingen napp, han säger till när han är kissnödig och går på pottan (om han är naken, har han blöja på sig kissar han i den), och han ska givetvis göra det mesta själv. Det är tur att jag kommer ha mer tid snart med honom för då behöver vi aldrig jäkta...GÖTT.

Ha det bra allesammans.
KRAM

fredag 27 augusti 2010

Jobb: Nu är nästan allt klart...jag har ett muntligt avtal på en ny tjänst i Mobila teamet i Norrköping. När jag börjar är inte klart än eftersom min nuvarande chef ska hitta en ersättare för mig, dessutom är föreståndaren för Mobila teamet på semester i två veckor och han ska ringa mig när han är tillbaka i tjänst. När han är tillbaka skrivs alla papper. Det känns lite underligt att göra någonting helt nytt...och givetvis är det spännande på samma gång. PÅ intervjun fick jag träffa två av mina blivande kollegor och jag fick ett riktigt bra intryck av dem, vilket känns underbart. Kollegorna är ju trots allt väldigt viktiga.
För några dagar sen fick jag även höra från Pernilla (en fd klasskamrat) har fått en tjänst. Det känns verkligen som att vi valde rätt utbildning och det är verkligen kul att man får ett jobb där all nu kunskap kommer till användning.

Giftermål: Just nu står det lite still med planeringen. Jag har haft så mycket annat att göra...det har varit jobb både på dagar och kvällar. Festprogrammet är i princip klart...vi har iaf kommit så långt vi kan. Nu måste vi ta och bestämma vilken lokal vi ska ha själva festen i så att vi kan kolla upp hur många gäster vi kan bjuda. Därefter kan vi fortsätta med festprogrammet.
Som det känns nu så kommer vårt bröllop vara lite speciellt och personligt...precis så som vi vill :)

Sebaztian: Han har haft väldiga problem med magen (förstoppad i flera månader), men nu som först har vi träffat en läkare (Janis) som förstår vårt problem och än så länge fungerar bajseriet. Han sa dock att problemet inte är löst än på länge och att vi måste ha tålamod. Bara för att han skiter nu så kan fler problem uppståoch vi ska inte ropa hej riktigt än.

Ola: Ja han har börjat skolan igen och jag lider med honom, för han läser nu om nationalekonomi vilket inte är hans favoritämne. Men han är duktigt och lättlärt (trots att han inte fattat det än) så han kommer klara det galant.

Enzo: ja han mår som vanligt, men han verkar tycka det är tråkigt att jag jobbar så mycket. Han har ju haft mig hemma hela dagarna i 2,5 år så det är klart att det blir en omställning för honom med. Men snart jobbar jag natt och då ska han få sova i sängen med mig på dagarna när Ola är i skolan (Ola har infört sängförbud, så myset kommer ske i smyg ;) )

Ha det gott så hörs vi.

Kram

torsdag 12 augusti 2010

Nu är sommaren över och jag har återigen börjat jobba i barnomsorgen. På ett sätt är det lite kul då vi är ett helt nytt arbetslag som ska försöka starta upp avdelningen på nytt. Samtidigt som jag jobbar väntar jag dagligen på ett samtal från Mobila Teamet i Norrköping. Om jag har förstått det hela rätt så är tjänsten i princip min...det enda som saknas är att jag ska tacka ja. När jag väl har fått det efterlängtade telefonsamtalet med deras löneförslag ska jag ta ett beslut. Ni kanske tycker jag är lite dum som gör på det sättet, men det handlar om överlevnad. Så länge Ola studerar är vi lite beroende av min lön. Det är ju inte så att jag kräver en ingenjörslön för då har jag valt helt fel yrkeskategori.

Idag fick vi äntligen hem våra vackra ringar som numer pryder våra ringfingrar :). De är helt släta och kantiga (jag vet inte vad de kallas, men hoppas ni förstår). Jag har även googlat på klänningar till bröllopet och har hittat ytterligare en bra sida. Vi får väl se var vi vänder oss. Inte bröllopshuset iaf...blev sååå irreterad när jag var där. Expediten frågade vilken typ av klänning jag var ute efter och jag svarade att jag ville ha en enkel utan släp. Svaret jag fick var "-Jag lovar dig att du vill ha släp på din klänning. 95% av alla som kommer in här och säger att de inte vill ha släp går sen hem med just ett släp på sin klänning. De allra flesta vill ha det enkelt tills de provar en massa klänningar och då ångrar som sig och det kommer du också göra". Jag blev uppriktigt talat skit irreterad. Hon ska f-n inte tala om för mig vad jag vill och inte vill...det bestämmer jag själv. Dessutom frågade jag hur mycke det kostar att hyra smoking, svaret jag fick då var "-Smoking har man inte på bröllop." Jag svarade att min sambo inte vill ha något annat på sig och att han visst ska ha det. Jag tror hon tyckte det bliv lite jobbigt så hon frågade mig vad jag ansåg om det. Jag sa då att han får ha precis vad han vill och att det viktiga är att han känner sig bekväm. Då blev hon tyst ett tag sen sa hon "-Ja, men då är det nog bäst att han har smokingt." HAHAHA säger jag bara...så bröllopshuset blir det inte.Jag är med andra ord glad över att det finns fler allternativ...just nu lutar det åt en affär i Stockholm, me nvi får väl se.

Ha det gott vi hörs.

söndag 18 juli 2010

Nya tider

Och jag som sa att jag skulle ta en paus från bloggen...

Jag kan ju inte låta bli att berätta om min underbara semestervecka. Jag, Ola och Sebaztian har tillbringat en vecka på Visingsö. Vi hyrde en stuga där och allt har varit såååå skönt. Trots att det är mycket turister där står hela ön i tystnad. Det är så lugnt och fridfullt och man tar en dag i taget...eller nej man tar en minut i taget. Visserligen går det väldigt fort att uppleva allt ön har att erbjuda och se allt som finns, men det gör mig ingenting.

Det jag ville berätta i mitt bloggande är att Ola har friat till mig :). Kan ni förstå...jag ska bli fru Alfredsson :). Ola plockade en vacker blåklint till mig när vi var på Visingsö och så gjorde han en ring (jag hade ingen tanke på att den skulle bli min) och så kom Sebaztian med ringen och gav den till mig..."-Mammas blomma"; sa Sebaztian när han räckte fram den till mig. Ola tittade så underbart kärleksfullt på mig och frågade om jag ville gifta mig med honom. Det var så vackert och så underbart :)

Ja, det var det jag ville berätta för er...den STORA nyheten.

(mer om bröllop och allt därtill kommer jag garanterat skriva om senare...nu ska det bli en paus i bloggen.

Kram
Christine

lördag 10 juli 2010

Diverse info...

Det var ett tag sen jag bloggade nu...jobbet och värmen gör sitt till.

På tal om jobb...det där på Mo Gård blev det ingenting utav. Vi var totalt 20 personer som blivit utvalda att komma på informationsmöte och jag tror att alla valde att utföra rekryteringstestet. Hur som helst så fick jag ett mejl om att tjänsterna blivit tillsatta av andra personer. Konstigt nog så gjorde det inte ont, utan jag var mest glad över att de läst mitt personliga brev och bett mig komma på mötet.
   För några veckor sen ringde min mobil och en man vid namn Anders från mobila teamet undrade om jag ville komma på intervju. Självklart tackade jag ja :). Nu har jag varit där och jag trivdes direkt i deras sällskap. Under v. 29 ska jag provjobba för att se hur det fungerar. Jag kommer ha möjlighet att avgöra om det är ett jobb för mig eller inte, och de har givetvis också möjlighet att se vad de anser om mig.Denna tjänst är en natttjänst och varje arbetstid är 21.00 - 07.30. Även denna gång är jag överlycklig över att bli kallad till intervju. Vi får väl se hur det går...jag är inte ett dugg skraj utan förväntansfull. Ska bli kul att testa något helt nytt.

Idag har vi haft 2års kalas för Sebaztian och han fick massor med fina saker...traktorer, traktortröjor, fotboll, fotbollströja, magnetpuzzel, bandyklubbor, böcker, keyboard mm. Han blev överlycklig, men han ansåg att det räckte med de första paketen, så jag, Ola och de andra barnen fick öppna paketen. Imorgon ska han få leka med sina nya saker.

På måndag bär familjen av på semester till Visingsö där vi har hyrt stuga i en vecka. Det ska bli underbart, bara ta det lugnt och bara vara.

V. 29 kom kallar jobbet igen och jag kommer totalt jobba 70 timmar. Då kommer jag jobba på Landeryds Ängar och på Mobilateamet.

Ha nu en underbar sommar. Jag kommer med all sannorlikhet ta en paus från bloggen (som vanligt).

Kram
Christine

lördag 19 juni 2010

Äntligen

Nu är jag färdig med skolan (för tillfället) och jag har nu fått mina två tittlar; Behandlingspedagog med kompetens inom missbruk/ beroende samt psykiatri och Specialutbildad undersköterska/skötare med inriktning på rehabilitering och neuropsykiatri. Min underbara sambo har verkligen grattulerat mig till min examen med massor nya kläder och en riktigt god middag på Napoli.

På måndag börjar jag jobba igen och dessvärre går jag tillbaka till barnomsorgen. Rekruteringen till Mo Gård är inte klar än och jag lär få vänta till augusti innan jag vet något mer. På onsdag (23 juni) ska jag dit på ett rekryteringsprov som varar i två timmar och efter det ska jag få provjobba någon dag. Samma procedur går alla igenom innan de kan besluta vilka som får börja jobba hos dem. Det är totalt 5 nya medarbetare de söker.

Eftersom jag har njutit av min tid som student kan jag inte riktigt släppa studierna, så jag har sökt till två olika kurser som specialpedagog. Det är verkligen något jag kan kompletera mina tidigare studier med och dessutom får jag ännu mera kunskaper och arbetsmarknaden har mycket mer att erbjuda mig. Om jag kommer in eller inte får jag reda på i juli/ augusti. Jag hoppas verkligen jag får en plats.

Nu blir det fotboll... (inte för att jsg är såå intresserad men det är ju VM)

Kram på er alla

torsdag 3 juni 2010

Informationsmöte på Mo Gård

Idag har jag tillbringat flera timmar på en underbar plats i Östergötland. För några dagar sen fick jag ett mejl där det stod att jag var en av de som sökte tjänsten som rehabiliteringsassistent med special kompetens som de bler intresserade utav.
När jag efter mycket om och men var framme (vägarbeten) tappade jag nästan hakan. Mo Gård är en plats som ligger i Doverstorp mellan Finspång och Skärblacka och alldeles intill en sjö. Där bor och arbetar ungdomar och vuxna människor som har hörsel och/eller synfel. Huset som mötet hölls i var en herrgårdbyggnad. På bottenvåningen hade de en restaurang och äter man där kan man välja att sitta inne i herrgården eller på glasverandan med utsikt över sjön...ni hör väl själva hur vackert de är, framförallt då solen skiner.
Det här var möte nummer ett och jag fick lämna in mina betyg. Anser dom att jag har den specialkompetens de söker kommer jag bli kallad till ett prov. Ja ni läste rätt...ett PROV. Under provet får man först sitta i 20 min och svara på en rad logiska frågor med siffror och former (sånt som jag verkligen är värdelös på) och sedan 20 min där jag får mer frågor om mig som person och vad jag har för värderingar. Efter det sittar man ned och samtalar med en ansvarig personal... antar att det är en intervju. Om man efter det är en av de lyckliga får man besked att man fått tjänste och man börjar då jobba i augusti.

Håll tummarna nu allesammans.

måndag 24 maj 2010

Nu var det ett tag sen sist...3 veckor faktiskt.
Snart tar jag min examen som specialutbildad undersköterska/ skötare med inriktning på rehabilitering och neropsykiatri. Det jag har kvar av utbildningen är min LIA (lärande i arbete), så nu om dagarna går jag bredvid Sara som arbetar som skötare på Beroendeteamet Navet i Motala och även på Neuropsykiatriskateamet i Mjölby. På Navet möter vi dagligen aktiva missbrukare och förr (under högstadiet/ gymnasiet) hade jag nog blivit skrämd av tanken att möta påverkade personer i ett rum, men faktum är att jag inte känner någon rädsla alls. De är människor som vem som helst och de är väldigt öppna om sina problem. De verkar inte störas av att jag som är elev och dessutom okänd för dem finns med i rummet. Det är ett riktigt givande jobb fyllt med utmaningar. Jag har dock kommit fram till att jag inte vill jobba i landstinget utan kommunalt. Kommunen arbetar mer med personen, medans landtinget med läkemedel. Det är givetvis inte det enda de gör, men till stor del.
NP-teamet däremot sysslar med utredningar av neuropsykiartiska funktionshinder. Genom tester, intervjuer mm. utreder de om patienten har en NPF eller inte. Med NPF menas diagnoser som ADHD, Autism, Aspergers, Tourettes...kika gärna in på www.attention.se. En sådan arbetsplats skulle jag gilla att vara på.

Idag satte Sara mig bakom datorn och jag fick utföra ett test (QB-test). DEt visade att jag hade en snabb reaktionsförmåga och att jag rörde mig 6m på 20 min på en stol...alltså fullt stillasittande. Antalet rörelser jag gjorde under dessa minuter var 3800...och jag som tyckte att jag var blickstill...men inte.

Idag har jag sökt ett jobb som behandlingssekreterare i Motala. DEt innebär att man arbetar med familjer som har problem och behöver stöd till att finna lösningar. Kontakten med familjerna varierar i tid...ibland räcker det med en kontakt i några veckor och i andra fall kan det behövas i flera år. Håll tummarna för mig nu...SNÄLLA.

Nu ska jag sova...klockan ringer 06.15.

Sov gott

tisdag 27 april 2010

Idag har jag haft sprängande huvudvärk hela dagen och så har jag jobbat på Landeryds Ängar. Det har varit en lugn dag och inte så mycket sysslor alls. Det är verkligen sååå mycket roligare att jobba när man har "häcken full". Tiden går på nått sätt fortare och det känns dessutom meningsfullt. Trots att större delen av mitt pass har känts som rast så är jag nu jättetrött.

Ja vad händer annars i livet...plugg, plugg och så förstås lite plugg. Min skola har gjort en miss....dom har förlagt en 5 veckors kurs på 4 veckor. Det betyder att vi varje dag måste göra mellan 1-3 arbeten för att hinna innan kursen är slut. Lite tufft när det handlar om kroppens alla funktioner. Det roliga är att jag än så länge har lyckats hålla det tempo jag måste, trots att Sebaztian varit hemma med feber. Att jag lyckats hålla schemat beror till stor del på Ola. Vi har det verkligen toppen att båda är hemma de flesta dagarna i veckan. Vi har på så vis delat på dagarna- jag har pluggat på fm och Ola på em. Sen har vi sovit typ varannan dag hos Sebaztian så att den ena alltid är utvilad. Det är ett underbart system som enbart funkar om båda är hemma om dagarna.

I övrig söker jag jobb, det finns faktiskt en del på marknaden, men det verkar inte hjälpa. Enligt föreståndaren på Landeryd så är det ca. 200 sökande på varje tjänst, så konkurransen är riktigt tuff. Men någon dag borde det bli min tur kan jag tycka. Jag har ju faktiskt en utbildning som Behandlingspedagog med dubbeldiagnos kompetens (psykiatri/missbruk) och snart är jag även specialutbildad undersköterska/ skötare med inriktning på neuropsykiatri. Det borde ju vara värt en hel del kan jag tycka.
Som det ser ut nu så går jag tillbaka på min tjänst i Linghem i barnomsorgen den 21 juni. Där arbetar jag ju enbart 75% så av den anledningen har jag även sökt en kurs som pågår under ett år. Det är Pedagogik med inriktning på specialpedagogik. Då kan man ju undra om jag aldrig får nog och nä det får jag inte. Jag älskar verkligen att studera...det är liksom min grej. Och mer kunskap kan ju aldrig skada. Får jar däremot en nu tjänst kommer jag avböja skolan och satsa på jobbet istället.

Så kan det vara. Nu ska jag se om jag kan påbörja ett skolarbete.

Tjingeling

onsdag 21 april 2010

Barnfattigdom i Linköping

Ja den titeln stod skriven i dagens tidning från Linköpings posten. I artikeln stod det om att dagens barn får det svårare och svårare när det gäller familjens ekonomi. Detta tackvare det borgliga styret (vad vet jag...politik är inte min grej alls) som tydligen sett till att försörjningsstödet till barnfamiljer har ökat med 30% i Linköping. Enligt tidningen så ähar klyftan mellan fattiga och rika ökar och att fler tack vare alliansen blivit arbetslösa. Hur som hellst så kan ju inte allt hänga på politikerna...har vi inte just varit inne i en finanskris som inte beror på våra politiker? Eller har jag missuppfattat det hellt...det kan ju mycket väl vara så.

Vad det gäller min och Olas ekonomi så ser den ju väldigt knaper ut eftersom vi båda valt att studera. En student får som alla vet knappt några pengar alls, men det sorgliga är att när jag arbetar mina 75% i barnomsorgen så blir min behållning densamma som pengarna från CSN. Nu har jag inte räknar ören...men ni förstår nog hur jag menar. Idag pluggar jag ju på distans så vår benisnräkning har sjunkigt massor och när jag jobbar kommer resekostnaderna bli ca 1000 kr vare sig jag åker bil eller kollektivt. Dessutom kostar barnomsorgen pengar (vilket den också ska) och facket tar ut en högre avgift när inkomsten stiger. Det betyder att jag i handen får ut detsamma. Är inte det sorgligt??
Jag längtar till den dagen då Ola slutar skolan (om sådär 2år) och får ett jobb. Men innan dess är drömmen att få ett heltids jobb där jag kan få nytta av mina nya kunskaper. Allra hellst vill jag jobba med barn och ungdomar som har neuropsykiatriska funktionshinder, men jobb inom psykiatrin och missbruk är också varmt välkommet. Åldern på brukarna är inte det viktigaste utan jag vill arbeta med utsatta människor helt enkelt, finnas där och stötta dom och framförallt stärka dom.

söndag 11 april 2010

Livet

Jag skriver visst mest om filmer känner jag, men de kan många gånger ge ett väldigt bra budskap även om det ofta är undermedvetet. När jag läste till Behandlingspedagog fick vi till uppgift att läsa boken "Veronika bestämmer sig för att dö" av Paulo Colelho...den har nu kommit ut på DVD. Den handlar om en kvinna som har ett fast och välbetalt jobb, men hon är inte lycklig. En dag bestämmer hon sig för att ta sitt liv med hjälp av tabletter. Man får sedan följa henne då hon vaknar upp på ett mentalsjukhus. Berättelsen om hennes liv (den är dock fiktiv, men skulle lätt kunna vara sann) väcker en del känslor. Hur kommer det sig att människan inte kan vara lycklig för det man har (det gäller ju givetvis inte alla, men det är ju ett vanligt fenomen). Varför drömmer vi ofta om någonting mer? Vi borde ta och pausa våra liv någon gång ibland och verkligen reflektera över allt vi har...då menar jag inte ting utan allt. För mig är det skit samma om jag har en tv på 50" eller om jag har en på 32"...jag blir inte lyckligare för det. Jag tror t.o.m. att vi är lyckligare om vi inte lever överflödigt. Lev på dina känslor istället för på saker vi äger. Allt handlar inte om pengar för att må bra. Vi måste leva i nuet, vilket vi i dagens generation glömmer bort.

Jag kan ta mig själv som exempel...jag är inte fattig, men definitift inte rik. Ola började studera för snart 3 år sen och jag för 2,5 år sen. Under våra studier har vi fått en underbar son. Ja ni vet ju själva hur gott ställt en student har det...då kan ni tänka er när båda två studerar + har ett barn. JAG ÄR LYCKLIG för jag har min familj. Vi fixar och donar för att få pengarna att räcka till, men vi överlever och vi har varandra och det är det viktigaste.
Även om man är singel så är man (jag skulle vilja skriva aldrig) mycket sällan helt ensam, men trots det känner man sig ensamast i världen och att ingen bryr sig, eller att det inte finns någon som vill ha en osv.

Livet är en lång väg med mängder av tecken. Så när du åker runt så ska du inte komplicera allt. Fly från hat, misslyckanden och avundsjuka. Begrav inte dina tankar, gör din vision till din verklighet. Vakna upp och lev! Bob Marley (http://www.livet.se/ord/kategori/Liv)

tisdag 6 april 2010

Tankar om homosexuallitet, droger och kriminallitet

Igår kollade vi på Patrik 1,5. Det var enligt mig en bra film som speglade verkligheten. Hur kommer det sig att människor är så fientliga när det gäller homosexuella? Jag tycker det är fint. För många år sedan var jag tillsammans med en kille vars bror var/är bög. Han är gift, de har köpt hus och skaffat en hund. Men jag har aldrig under mina 5 år i deras familj sett att de visat sin kärlek till varandra. Jag frågade en dag hur det kom sig och svaret blev förstås att de ville undvika konflikter. Jag tycker det är hemskt att två personer som älskar varandra känner sig tvugna (rädda) att undanhålla sina känslor.
Till saken hör den att mamman skämdes över sin sons läggning och pappan väntade på att det skulle gå över. Ingen i deras omgivning "visste" att de var bögar. Deras son hade som 17 åring berättat om sin läggning och det var först när han var ca 30 år som mamman för första gången vågade berätta det för sin vän och arbetskompis (det roliga var att det var min bästa kompis mamma). Tänk vad mycket energi som skulle besparas om man istället för förnekelse använder sig av acceptans.Det gäller givetvis inte bara detta ämne.

Vi har även sett Rock ´N Rolla och Publik enemies. Båda filmerna handlar om kriminallitet (fast på olika sätt). Jag är så glad och tacksam för att jag inte tillhör denna kategori. Som tonåring umgicks jag med personer som missbrukade både det ena och det andra, Många av dem har suttit inne för olika brott, inte minst min 1:a pojkvän. Trots det har jag ALDRIG testat någon annan drog än cigaretter, snus och alkohol. Jag är glad över att min mamma uppfostrat mig till att tro på mig själv och att vara självständig. Det är orfa man hör ordet "grupptryck", men vad är det egentligen? Att falla för grupptryck är ett vanligt fenomen, men beror det på att man inte är "stark" nog att motstå trycket eller är det ett ord som gör att det är ok att ta felsteg såvida man är flera personer som gör det? Jag såg mig aldrig som stark som sa ifrån när det gällde droger eller kriminalitet, däremot så har jag lovat mig själv att aldrig testa droger, och jag har hållt det.

torsdag 1 april 2010

Spelmissbruk

Idag läste jag en artikel i Linköpings posten som handlade om spelmissbruk. Äntligen tänkte jag när jag läste rubriken...äntligen uppmärksammas spelmissbruket. Det händer ju titt som tätt att media informerar om att narkotikamissbruk är ett bekymmer i vårt sammhälle, men det är sååå sällan som man nämner spelmissbruket.

Game Over är det enda stället som jag känner till i stan som behandlar spelmissbrukare och enligt artikeln har de visst väldigt bra resultat. När jag läste till Behandlingspedagog fick jag reda på att det är ca en tredjedel som blir drogfria efter en behandling och två tredjedelar tar återfall av drogen. Enligt Game Over så är två tredjedelar spelfria, iaf mellan ett till tre år efter behandlingen.

En sak jag tycker är lite konstigt är att man väldigt sällan benämner ordet beroende. Det finns är skilnad på missbruk och beroende. Missbruk kan vem som helst hamna i vid enstaka tillfällen, exempelvis vid skillsmässa. Har man ett alkoholmissbruk kan man fortsätta dricka kontrollerat när perioden är över, men i vissa fall kan det också övergå till ett beroende.
Har man ett beroende så kan man aldrig mer fortsätta dricka, för då hamnar man så småningom på bårhuset. Ett beroende är så mycket starkare än ett missbruk.

Har man ett beroende ska man enligt DSM IV ha minst tre av dessa kriterier;
1. Tolerans som kommer till utryck i antingen behov av större dos (mer än 50%) för samma effekt; eller påtagligt minskad effekt vid tillförsel av samma dos.
2. Abstinens, som kommer till uttryck i antingen för drogen specifika symtom vid avbruten tillförsel ; och/eller intag av drog, eller korstolerant drog, för att lindra/ ta bort symtom.
3. Intag av större mängd eller under längre tid än vad som avsågs ("kontrollförlust").
4. Varaktig önskan, eller misslyckande försök att minska/ kontrollera intag.
5. Betydande andel av livet ägnas åt att införskaffa, konsumera och hämta sig från användning av drogen.
6. Viktiga aktiviteter (socialt, yrkesmässigt, fritidsintressen) ges upp eller minskas på grund av groganvändningen.
7. Fortsatt droganvändning trots vetskap att den har orsakat eller förvärrat fysiska eller psykiska besvär av varaktig eller återkommande natur.
(Beroendetillstånd, Markus Heilig, 2007)

Människans hjärna är uppbyggd för att ge oss vår personlighet och våra känslor. Den ger oss medvetenhet och en jag- känsla, den minns saker och hjärnans viktigaste uppgift är att hjälpa oss i alla situationer så att vi överlever. Men när människan använder droger förstörs hjärnan successivt, minnet försämras, känslorna går inte längre att tolka eftersom de avtrubbas och förvirras, jaget förvandlas till en missbrukarperson och med tiden finns inte jaget längre. Drogen tar kontrollen över människan.

Det har ingen betudelse vilken drog man använder sig utav, den nedbrytande processen är den samma vid alkohol-, narkotika-, sex- och spelmissbruk (beroende).

Om jag nu återgår till artikeln som skrevs i Linköpings posten så står det med stor svart text; "I Sverige finns det cirka 125000 personer som är beroende, eller är så kallade "problemspelare", av dem är ungefär 35000 så pass spelberoende att de behöver någon form av stöd för att ta sig ur spelandet".
Kan ni förstå... 35000 svenskar sitter i klistret, deras ekonomi har spårat ur totalt, de har kanske separerat för att beroendet av spelen tagit över, kriminallitet kan blivit inblandat osv. Och trots det så uppmärksammas det inte särskillt ofta. Vi svenskar borde ta och se över hur våra medmänniskor mår lite oftare.

tisdag 30 mars 2010

Ny som bloggare

Jaha...då var det min tur att börja blogga, men jag ska hålla det hemligt till en början. Jag har inte en aning om hur det här fungerar och jag tycker det verkar som att det tar så mycket tid. Anledningen till att jag nu bestämt mig för att blogga är att i tidningen "Studentliv" står det att bloggar kan öppna upp en ny värld till arbetsmarknaden. Man ökar enligt dom chansen till ett jobb, eftersom de flesta arbetsgivarna googlar på de som söker en tjänst. Har man då en blogg kan de få en mer personlig bild av den som söker tjänsten. Jag vet inte om det stämmer, med tanke på att de visst bara lägger 40 sekunder på att läsa ett CV...hur kan de då ha tid att googla? Jag sitter som ni förstår inte inne på några svar, men en blogg har jag uppenbarligen skaffat. Inte likt mig :)

Ha det gott allihop