Barnfattigdom i Linköping

Ja den titeln stod skriven i dagens tidning från Linköpings posten. I artikeln stod det om att dagens barn får det svårare och svårare när det gäller familjens ekonomi. Detta tackvare det borgliga styret (vad vet jag...politik är inte min grej alls) som tydligen sett till att försörjningsstödet till barnfamiljer har ökat med 30% i Linköping. Enligt tidningen så ähar klyftan mellan fattiga och rika ökar och att fler tack vare alliansen blivit arbetslösa. Hur som hellst så kan ju inte allt hänga på politikerna...har vi inte just varit inne i en finanskris som inte beror på våra politiker? Eller har jag missuppfattat det hellt...det kan ju mycket väl vara så.

Vad det gäller min och Olas ekonomi så ser den ju väldigt knaper ut eftersom vi båda valt att studera. En student får som alla vet knappt några pengar alls, men det sorgliga är att när jag arbetar mina 75% i barnomsorgen så blir min behållning densamma som pengarna från CSN. Nu har jag inte räknar ören...men ni förstår nog hur jag menar. Idag pluggar jag ju på distans så vår benisnräkning har sjunkigt massor och när jag jobbar kommer resekostnaderna bli ca 1000 kr vare sig jag åker bil eller kollektivt. Dessutom kostar barnomsorgen pengar (vilket den också ska) och facket tar ut en högre avgift när inkomsten stiger. Det betyder att jag i handen får ut detsamma. Är inte det sorgligt??
Jag längtar till den dagen då Ola slutar skolan (om sådär 2år) och får ett jobb. Men innan dess är drömmen att få ett heltids jobb där jag kan få nytta av mina nya kunskaper. Allra hellst vill jag jobba med barn och ungdomar som har neuropsykiatriska funktionshinder, men jobb inom psykiatrin och missbruk är också varmt välkommet. Åldern på brukarna är inte det viktigaste utan jag vill arbeta med utsatta människor helt enkelt, finnas där och stötta dom och framförallt stärka dom.