Nu sitter jag återigen på mitt arbete och nu ska väl det vardagliga livet ha satt igång igen. Ola är nu hemkommen efter son tre veckor långa resa i Afrika, så nu finns det inga ursäkter till att vara ledig längre. Ola kom hem i torsdags och då var jag iväg på planeringsmöte med jobbet hela dagen. Fredag och lördagnatten tog jag semester så jag kunde mysa med min älskling och det var alldeles underbart.
   Jag läste precis på Olas blogg och jag blev lite låg. Ola har varit väldigt kärleskfull dessa dagar, men på något sätt känns han ändå långt borta. Hans blick är inte riktigt den samma. Jag har frågat honom vad det är och svaret är jämt "inget", men nu börjar jag förstå. I sin blogg skriver han så här "jag försvann några dagar i dimman av mig själv, letade efter mening med mig själv och resan, jag vet inte vad jag fann, men jag letar fortfarande efter det som förändrat mig, om jag förändrats över huvud taget dvs. Tur att man har varandra i en grupp, att man slipper slitas mellan olyckan och lyckan på egen hand, att det alltid finns någon att ramla tillbaka på...skönt att veta att man kommer hem till tryggheten där hemma, hem till framtida fru och barn...
ibland kände jag mig kall och empatilös, och kanske det är en del av mig jag måste arbeta med, kanske är det en del som inte går att förändra, men vad fan, man är inte mer än människa..." Självklart förstår ju jag att en sån resa han varit med om sätter sina spår och det är ju lite av meningen. Spår som är otroligt nyttiga att få i livet. Hade vi haft råd hade jag mer än gärna följt med till Afrika.
____________________________________________________
Det här blir ett konstigt ämnes byte...
För er som vill veta hur det gåt med min diet, så måste jag tyvärr skriva att allt gåt skit. Allt funkade grymtbra...ett tag, me så fick jag halsfluss och låg med nästan 40graders feber och då föll allt. Dessvärre föll det betydligt mycket mer än det borde och när jag inget åt tog sötsuket ett regält tag om mig. Jag har ätit onuttigt varje dag sen två veckor tillbaks. Nu när Ola är hemma igen ska jag ta nya tag igen, men den här gången ska jag inte sluta med kolhydraterna helt utan minimera intaget. Jag tillhör ju egentligen kategorin som anser att man ska äta allt med måtta, så nu ska jag följa mitt hjärta inte någon diet. Allt kanske tar lite längre tid, men jag har ju inte så verst bråttom.
_____________________________________________________
Nu vill jag bara avsluta med att skriva att min kärlek till Ola (oavsett om han förändrats eller ej) är så otroligt stark. Jag är den lyckligaste som har fångat hans kärlek och allt känns så underbart. Han är idag en del av mig och han kommer alltid vara det. Under resans gång kommer vi båda förändras, men eftersom vi båda är så otroligt förstående möts vi alltid där vi befinner oss i dagsläget. Vi kompromissar (dock inte så som han beskriver detta ord) och vi kommer gemensamt fram till det som är bäst för oss.
Jag älskar dig mitt hjärta och jag är den lyckligaste av alla blivande brudar. Det ska bli fantastiskt att stå vid altaret med dig. Längtar så!